Vi har nog alla upplevt det. Den efterföljande smärtan, värken, stelheten och oförmågan att röra sig naturligt dagarna efter ett tufft träningspass. Detta fenomen benämns som “delayed onset muscle soreness” (DOMS) – i folkmun även kallat “träningsvärk”.

Varför man får DOMS är ännu inte helt klarlagt. Det är förmodligen inte enbart en enskild komponent som förklarar fenomenet utan snarare en kaskad av komplexa händelser. Man tror bl.a. att det har att göra med mikroskador på muskeln, ansamling av fria syreradikaler och vätejoner samt en påverkan av våra smärtreceptorer.

Många motionärer har dock uppfattningen att DOMS är något positivt och ett tecken på man gjort ett bra träningspass och att musklerna växer. Detta är dock fullständigt felaktigt och denna ömhet är inte något man bör eftersträva. DOMS medför nämligen både försämrad muskelstyrka och rörlighet, vilket kommer begränsa kvalitén i ditt/dina efterföljande träningspass och möjligen din motivation till att träna igen. Strävar man alltid efter att få träningsvärk är risken också stor att den totala träningsvolymen blir för hög vilket i sig är negativt för träningsresultaten.

Att både löpning och stretching kan ge träningsvärk bör räcka som bevis på att det inte heller är ett tecken på att “musklerna växer” då ingetdera av dessa träningsformer är effektivt för muskeltillväxt.

Träningsvärken bör istället ses som en indikator på att man utsatt kroppen för en stress den är inte är van att hantera. Detta är anledningen till att både nybörjare eller den som haft uppehåll från sin träning upplever en högre grad av träningsvärk efter träning medan den träningsvane sällan – eller aldrig – känner av det.