En vanlig anledning till att man inte lyckas med sin viktminskning är att man går ut för hårt. Det kan dels vara att energiunderskottet i sig är för stort eller att de förändringar man gör är för stora jämfört med hur man vanligtvis lever. Ofta är det en kombination av de båda. Konsekvensen blir att man får väldigt svårt att hålla sig till planen med frekventa avsteg som följd. Avsteg som sedan ofta följs av ångest och dåligt samvete vilket får en att köra på ännu hårdare nästa gång. Den onda cirkeln blir ett faktum.

För många upprepar sig detta mönster mer eller mindre veckovis. Man går all in med start måndag och håller sig till den strikta planen fram tills det att helgen kommer. Suget och hungern man byggt upp under veckan blir då väldigt påtaglig vilket gör det alltför lätt att “trilla dit”. De framsteg man gjort hittills under veckan riskerar således mer eller mindre ätas tillbaka under helgen, så att det faktiska energiunderskottet när veckans alla sju dagar summeras ihop inte alls blir särskilt stort. Så kommer måndagen och cykeln börjar om.

I detta fall hade det därför varit klokare att äta lite mer varje dag under veckan och på så sätt helt kunna undvika avstegen under helgen. Energiunderskottet sett till varje dag hade förvisso blivit mindre, men utslaget på hela veckan hade det totala energiunderskottet ändå blivit betydligt större med en sådan approach – vilket ju är det relevanta.

Känner du igen dig i detta jojobantningsbeteende gör du därför klokt i att zooma ut och börja se på ditt energiintag och ätbeteende ur ett litet större perspektiv.

Dessa avsteg kan också vara medvetet inplanerade och brukar då gå under namnet “ätardagar”. För många kan det vara just sådana avbrott som ger ork och lust att fortsätta med sin annars restriktiva diet, men samtidigt är det lätt hänt att energiintaget den/de dagarna sticker iväg REJÄLT. Huruvida sådana dagar är kloka att inkludera i sin diet-plan eller inte beror alltså på.